Barnkanalen på gott och ont.

Sågade ner några grenar som hängde åvanför taket på huset. Rädd med skakande knän styrde jag skyliften en aning högre för att kunna nå den där grenen, med spettsen på sågen lyckades jag tillslut få net den och den föll sakta mot marken. Plöttsligt blir alltting tyst?! Va fan, va hände, hmm konstigt, ja,ja. I nästa ögonblick fatte jag att grenen som jag sågat av föll på sladden som försörjer liften med el. Men det är en hydralisk lift så det ska nog inte vara några problem. . . om det inte hadde varit för att manöver panelen var elektriskt styrd och inget nödbatteri fanns. Nej, va ska jag göra. Jag sitter 6½ meter upp och har inte telefonen med mig ingen sele eller rep i någon osynlig låda, ingen skruv som släpper trycket i kolvarna så man kan ta sig ner ett par meter i alla fall. Klättra ner!, Ja visst förmodligen så skulle jag klara det, men om inte? hur mycket skulle jag så mig? kanske bara lite om jag hadde turen att missa de 4 stödbenen och själva liften. Men för att missa så måste man kunna flyga och det kan jag inte längre. . . August, August sitter där inne och kollar på TV jag ropar: AUGUST! AUGUST! osv i ca 30 min sen kommer han ut.

-Va är det?

-Jag har fastnat här uppe och behöver hjälp att ta mig ner

-Jag kollar på bollibompa

-Skulle du kunna gå in och hämta telefonen?

-ja, men då tar jag den röda för den tycker jag är snyggast.

-Vet du var den är då?

-nej, men jag kan leta.

-Men du August, ta den telefonen som du hittar först.

-Mmm, den röda gillar jag bäst! för vet du pappa den är mindre och jag är ju liten så den passar ju mej bra.

-Jag tror att del ligger på laddning uppe i hallen på sktivbordet.

-Det blir bra men ta med den svarta också om du hittar den.

-ja det lovar ja.

Efter 6-7 minuter börjas det igen. AUGUST! AUGUST! Kom UT! I ca 10 min, sen kommer han ut.

-Jag hittar inte den röda telefonen

-Men du August kan du hämta den svarta då?

-Ja

Efter samma procedur med ropande i ungefär samma tid som tidigare försök att få en 4½ åring att hämta telefonen så tar jag mig samman och börjar ropa till alla i byn där jag bor.

HALLÅ! ÄR DET NÅGON HÄR I RÅUM SOM HÖR MIG? Och så vidare och eter en kvarts ropande och hojtande hör jag:

-Ahou

-Hallå!

-Ja

-Det är jag Jonas som ropar, jonas i Oskarsgår`n. Jag sitter fast i liften och kan inte ta mig ner. Kan du komma hit och hjälpa mig?

-Kommer.

Kontakten i satt igen och jag åtevänder sakta mot jorden igen fylld av tacksamhet. När jag kommet in i huset för att se till vad August gör sitter han och kollar på Barnkanalen. Telefonerna ligger på matbordet och på diskbänken.

Jag misstänker att han inte letade.